8 veckor kvar - ta itu med hjärnspöken

Jag har märkt att nervositeten börjar rinna till hos vissa och det är förståeligt. Har man aldrig sprungit distansen innan så kan det komma funderingar kring om man ska klara det, hur känns de extra kilometrarna som man aldrig tagit innan, hur förbereder man sig, vad har jag inte lyckats med!

Ta en sak i taget. Löppassen är ändå en bra chans att avsätta tid för att fundera och räta ut sina frågetecken. Det kan vara praktiskt att återkomma till - Vad är det värsta som kan hända? Vi räknar bort sånt som att bli påkörd och trilla över staketet. Vad är det värsta men rimliga som kan hända? Förmodligen att man får ont nånstans, att man inte hinner i mål i tid eller att man kör slut på sig. Allt det där kan du förbereda dig för så att katastroftankarna kan få utebli. Framför allt inga katastroftankar eller oro ännu. DET är orimligt.

Det enda vi vet är att vi kan förbereda oss med bra träning, lyssna på kroppen och lite ta det som det kommer. Loppet är slutfesten men förstör den inte genom att tänka sönder alla scenarion som skulle kunna hända. Du kommer bli omsprungen, du kommer springa om. Ett gäng kommer springa snabbare än du, resten kommer komma i mål efter dig. Du har all chans till att peppa dig själv. Uppmuntra dig, säg till dig att du är bra på det här med att springa, och jämför inte med andra.

OM du missar starten. Ja, det kan hända att du blir sjuk, får en skada som förhindrar en start eller kanske till och med missar bussen och tåget. Det sista kan vi förbereda oss väl för att det inte ska hända, men sjukdom och skada kan vara svårare. Hitta redan nu ett nästa lopp inom snar framtid efter Broloppet som ger dig en andra chans. Malmö Halvmarathon i oktober till exempel eller bara bestäm en dag där du ska göra ditt eget halvmarathon. Rekrytera några familjemedlemmar som kan agera vätskestation och servera godis.

Gör det till en rutin under dina träningspass att hitta lösningar på frågorna och katastroftankarna som dyker upp. Vad gör du om … händer.